Hej

På lördag är det alla krossade hjärtans dag.
Jag fattar inte grejen, men jag kan ärligt säga att jag har ett krossat hjärta.

Den 28/3 2011 förlovade jag mig med min drömprins.
Vi köpte enkla silverringar som vi senare graverade.
Jag minns den dagen så tydligt... Jag var så sjukt bubblande lycklig och kär!

Jag visste att han var den rätte för mig.
Han var min dröm som hade blivit sann. Jag älskade honom mer än livet.

Han var en fantastisk person, han kunde få mig att skratta som ingen annan, han fick mig att känna mig trygg, han var generös, omtänksam, vacker och jag tyckte han var helt perfekt, men alla människor har brister, det är en del av att vara mänsklig.

Nyligen bröt vi förlovningen av personliga anledningar.
Jag förlorade den person jag älskade mest, jag förlorade min andra halva och jag förlorade min bästa vän.

Jag gråter väldigt ofta, jag har svårt att sova, jag har svårt att äta, vissa dagar har jag så ont i hela kroppen att jag knappt klarar av att röra mig. Jag har aldrig blivit så här sårad och krossad innan.
Det är extremt svårt att skriva allt det här. Tårarna rinner och det hugger i hela mig.

Jag har förlorat det som betydde mest för mig och är nu vilsen.
Jag är ensam och det är nått jag inte är van vid.

Jag har träffat en del killar här nere, jag har strulat med några och så.
Men det har bara vart för att döva smärtan.
Jag ska snart hem och är livrädd, för risken är stor att jag träffar på honom. Och oavsett hur, när, vart och vad som händer/inte händer så kommer det vara sjukt jobbigt, smärtsamt och svårt.

För hur skit det än var ibland, hur dåligt jag än mått, hur ont det än har gjort så älskar jag honom.
Jag saknar honom och det vi hade.
Om jag hade kunnat hade jag gått igenom smärtan och tårarna och plågan igen bara för att få ha lite av det vi hade igen. Bara en vecka eller två.
För lyckan och kärleken jag upplevde med honom var så enorm, så överväldigande. Jag skulle göra vad som helst för att få uppleva det igen.

Jag hoppas att vi någon gång kommer över allt som hänt och åtminstonde kan sluta fred.
För jag älskar honom och han var min bästa vän. Och det vi delade vill jag att vi båda ska kunna tänka tillbaka på med glädje. Glädje över den fantastiska tid vi fick ihop, inte hat över hur det slutade.

Jag förlåter honom inte för det han gjort, och jag vill inte ha tillbaka honom. Men jag önskar honom all lycka i livet. Och jag hatar honom inte. Jag vill bara inte vara en del av hans liv, vi hade våran tid ihop och den är över nu.
Det är jobbigt, för han var min värld, men good things fall apart so better things can come together!

Jag är lycklig trots att jag har ett krossat hjärta. :) Jag har mina vänner, gammla och nya, det är allt jag behöver just nu! Och jag älskar mina vänner som finns där med kärlek och peppande ord när man mår som sämst...Ni är bäst!

Byeeeeee